Twitter. Det värsta som hänt svensk politik.

Löfvenstrategin & (s)jälvdestruktionsdoktrinen.

Denna blogg är ensam om att ha försökt bilda ett sammansatt ord av Sahlin och Strategi. Jag har inte letat så noga efter, men bloggen är också första googleträff på: Löfvenstrategin.

Detta inlägg handlar om Löfvens ledarskapsfilosofi, socialdemokratins doktrin för att upphöra & Twitter.

Löfvenstrategin

I ett inlägg 29/9 2012 sammanfattar jag denna strategi såhär:

Så, Löfven har en strategi, den kallas: Det ordnar sig nog.

Löfven har en taktik, den kallas: Vänta och se.

Det är inte ett upplägg ägnat åt att leda Sverige genom skeden av förändring, för:

Det är förmågan till anpassning och kraften att agera som gör att man blir vinnare i skeden av förändring.

Skeden av förändring

 
1. Sverige har en flyktingkris.

Ekonomen Tino Sanandaji beskriver regeringens respons i ett inlägg

Quite astonishingly, the government has been quite paralyzed by the situation so far. This is likely to change within the coming days, since alarms about the situation getting out of hand are pouring in by the day. 

Förmåga till anpassning och kraft att agera?

Nej, snarare för lite för sent och inte självmant, utan alliansen får tvinga fram agerande i förhandlingar. Initiativkraften lyser med sin frånvaro.

Min bedömning av Löfvenstrategin grundades på karlns valhänthet med vinst-i-välfärden frågan och är märkligt aktuell än idag.

I ett annat inlägg helt nyligen tecknar jag två alternativa framtidsscenarion för migrationspolitiken och hur den kan komma att hanteras. Det ena, det otäcka, skulle kunna kallas Löfvenscenariot. Det uppstår genom senfärdighet att agera i en dramatisk tid. 

Min bedömning av det scenariot som mest sannolikt, grundar sig i denna analys av Löfven.

Scenariot beskriver migration som går över styr några år i sträck och där policybeslut sker för lite för sent och ovilligt. Slutet:

Jag tror också att en sådan fas kan vara otäck, den andas mycket tuffa tag, efter en längre tid av passivitet. För lite för sent, ersätts av ett alexanderhugg. Det i sin tur andas totalt maktskifte och mycket tuffa och grovhuggna tag. Vilket fyller mig med olust.


2. Sverige har en byggkris.

  
Den ljust lila linjen är volymen som byggs, den kostnaden ska bäras av den ljust turkos volymen.

Detta är inte jättejobbig nationalekonomi, man kan bara helt enkelt inte leva över sina tillgångar någon längre tid. Tjänste+industrisektorn bekostar byggandet. Lån och låga räntor kan dopa detta en kort tid, men gravitationen verkar även på det som svävat högt iväg.

Men Byggproduktionen går nu i taket. Senast det hände var år 2007 när byggvolymen gick över näringslivets produktion. Året efter kraschade det.

Nu hösten 2015 stiger byggandet kraftigare och är högre upp över industrins nivå än 2007. Det är ett känsligt läge.

Regeringen tillämpar Löfvenstrategin på detta skeende. De gör:

Ingenting.

Populationsekologi. J-kurvan.

  
Denna graf kommer inte från ekonomins och samhällsvetenskapens område. Det är J-kurvor från biologin, närmare bestämt populationsekologi.

Det visar en faktor som är beroende av en underliggande bärkraft för sin långsiktiga existens, men som sticker upp över denna nivå. Över sina tillgångar. Därefter slår gravitationen till och man landar under den långsiktigt bärkraftiga nivån och får börja om.

För ett samhälle är sådan krasch komplex och sviterna kan vara länge. Vi har haft nittiotalskrisen och grafen överst visar hacket 2008-09 då vår heta konjunktur fick hjälp att kollapsa av en internationell finanskris.

Lösningen är att sätta in dämpande åtgärder i tid och bryta ned J-kurvan till en S-kurva som mjuklandar på den bärkraftiga nivån istället för att krascha under den.

Det kräver två saker som inte finns i Löfvenstrategin: Förmåga till anpassning och kraft att agera.

Det står i regeringsformen – vår grundlag – att regeringen styr riket. Men det gör inte den här regeringen.

Kraschen 2016.

Flyktingkrisen tycks, liksom byggkrisen följa en J-kurva. De ser på.

Såväl migranters uppehälle, som byggnader ska betalas.

De statliga bolagen har redan tömts, idag föreslog finansministern att låna pengar till krisen så statsskulden kommer nu skjuta i höjden än snabbare, varpå räntor kommer följa, skattehöjningar aviseras som kommer trycka ned tjänstesektorns konkurrenskraft. Kapital drar sig bort från Sverige. Att jobba görs mindre lönsamt.

Åtgärderna tycks syfta till att få kurvorna att divergera än mer, men handlar egentligen bara om att ta resurser som är lätt gripbara och kasta på symptomen. Kortsiktig betalning således, utan tanke på att säkerställa långsiktigt hållbara, balanserade, förhållanden mellan debet och kredit.

Vad görs för att bryta ned de skenande trenderna till hållbar nivå?

Inget.

Det ordnar sig nog.

Tillåt oss tvivla.

Känsla v/s logik, socialdemokratins dualism.

Socialdemokratin är en ideologi vars främsta drivkraft är att ställa grupp mot grupp.

Vi mot dom. Klass mot klass. I sin mer positiva form kallas det avund, i sin mörka form missunnsamhet.

De redan besuttna. Talar den avundsamma falangen om. Det är alltså inte fel att äga mycket.

De rika. Talar den missunnsamma falangen om. Det är för dem fel att äga mycket.

Socialdemokratin är en koalition.

Det är socialdemokratins dualism, där “kanslihushögern” och “Juholtvänstern” kan tjäna som arketyper för de båda falangerna vilka inte klyver maktpyramiden vertikalt, utan diagonalt. Det kan också tjäna som bakgrund till konstaterandet att koalition lätt blir till kollision. Basen är mest av en åsikt, toppen mest av en annan. Ingen stadig maktbas. Varje ledare regerar inom ramen för sina egna begränsningar, men även inom ramen för yttre begränsningar, sådana som dessa. Det är svårt att vara kraftfull om man står på en sådan kluven bas.

Löfven har nu till en del en pensionerad väljargrupp som alltid röstat (s) eftersom det var relevant när de var unga och gjorde sitt val. Det är en tynande bas med låg rörlighet. Hotas pensionen, eller deras invanda livsmönster kan de dock protestera. Röstskolka, eller rösta mot (s). Många röstar “mot” nuförtiden. Skrev om detta beteende att rösta “mot” här. 

Vi har nu en mycket hög andel förstagångsväljare och de plägar att ha väldigt starka åsikter i tämligen få ting och röstar därför i dessa val oftare än motsatsen lika moget och genomtänkt som nu även många äldre visat sig göra i valet till Europaparlamentet.

Därför kommer åter denna enkla mörka retorik fungera väl i höst, för en ovanligt stor publik. På ett intellektuellt plan kan man beklaga detta starkt, men det vore fel att inte acceptera dessa sakernas tillstånd.

Det känns rätt och kräver inte så mycket av logiskt arbete som att rösta för och man slipper samtidigt den jobbiga känslan av att ha röstat “fel” hela livet. För de unga är det hippt att vara rebell.

Känslor, inte tanke. Mot makten, inte för en viss policy.

Det finns ett inneboende problem i detta vilket består i att partier som målar upp problemen utan att ha lösningarna attraherar röster, nuförtiden. Annars är dessa s-pensionärer den mest orörliga av väljargrupper i en tid när väljarna rör sig mer och mer för varje val.

En annan viktig grupp är de utrikes födda. De röstar i mycket hög grad vänster. Samtidigt har de i högre grad bidragsförsörjning och smärre omständigheter än inrikes födda.

Någon, minns inte vem (Gudmundsson?), har sarkastiskt på Twitter menat att socialdemokratin importerar ny väljarbas. Det fick mycket kritik. Twitter är känslornas format. För få ord för att rymma ett komplext orsakssamband, men effektivare att röra upp känslor än en gödselspridare i tätbebyggt område. Som sådant instrument är Twitter det värsta som hänt svensk politik. (Minns var ni läste det först). Twitter förflackar det politiska samtalet.

(S)jälvdestruktionsdoktrinen

Många forskare har påvisat att ett multikulturellt samhälle av den sort vi håller på att bygga i Sverige nu, det vill säga segregerade parallellsamhällen med långsam integration mellan befolkningsgrupper och växande diasporor, medför en lägre nivå av ömsesidig tilltro och omsorg såväl mellan dessa grupper som inom dessa grupper. Det förra är logiskt och intuitivt, det senare är alarmerande.

Dessutom har någon enstaka forskare påvisat samband, inte endast mellan nivån på denna splittring och stödet för välfärdssystem. Man såg samband mellan takten som sammanhållningen i samhället splittras med och nivån på viljan att rösta för omfördelningssystemen.

Detta senare, om det stämmer, ger omedelbara konsekvenser på politisk blocktillhörighet av höga invandringsnivåer för svårintegrerade grupper. Sverige upplever i såväl omvärlds som historiskt perspektiv just nu extraordinär sådan takt, vilket isåfall snabbt kommer flytta väljarstöd.

Slutsatsen många dragit av detta är att man måste välja mellan hög invandring och hög offentligt tillhandahållen och fördelad välfärd. Eller att en mycket väl fungerande integration krävs för att samhället ska kunna förena medelhög invandring med hög nivå på generella offentliga välfärdssystem.

(S) importerar således inte mer väljarstöd, Twitter, de för tvärtom in mekanismer för att  skapa lägre sammanhållning, tilltro  och omsorg  och därmed sopa undan sitt väljarstöd.

Twitter. Det värsta som hänt svensk politik. Twitter är känslornas format. För få ord för att rymma ett komplext orsakssamband.

Redan i socialdemokratins vagga, sa dess arkitekter att “välfärden är en nationell angelägenhet”. Detta andas att välfärd är för oss, inte för dom. En enkelriktad solidaritet. Det ligger något djupt rotat i detta, besläktat med partiets ideologiska grundval beskrivet som dualismen här ovan.

Det politiska stödet kommer inte existera för omfördelningssystem av nuvarande omfattning i det splittrade samhälle vi snart har här bara genom att extrapolera rådande trender. 

Vad gör denna mekanism, (S)jälvdestruktionsdoktrinen, med vänstern?

Låt oss komma tillbaka till det, först den flyende gruppen.

Arbetare, de som betalar kalaset. (S)jälvdestruktionsdoktrinen är en effektiv mekanism för att flytta denna väljarbas över till högra halvan av vänster-höger dimensionen i svensk politik.

Varför är det intressant? Jo, därför att det är näst stad-land den mest intressant dimensionen i svensk politik just nu och detta är den väljargrupp som i kraft av sin storlek brukar avgöra val.

Löfven har fel fokus

Regeringen Löfven har fokuserat på fel målgrupper. Möjligen genom skamgrepp av miljöparti och vänster. Möjligen tvingad av DÖ. Men likväl helt fel fokus.

De satsar hårt på ökad invandring och bidragsförsörjda, som aldrig kan bli tillräckligt många för att bära ett statsbärande parti i en välfärdsstat. Men de har samtidigt svikit sina äldre trotjänare som nu röstar mot. Och de sociala förändringar de låter hända med ökande utanförskap, sociala spänningar och segregation driver över den viktigaste gruppen med oerhörd kraft till oppositionen.

Jag har varit oerhört förundrad över att moderaterna inte tappat mer av sitt väljarstöd sedan valet till följd av DÖ, tills detta stod klart för mig. Sanningen är att moderaterna blöder starkt, men får en kontinuerlig transfusion av flyende socialdemokrater. Inte genom moderaternas egen förtjänst, utan till följd av Löfvens politik. Detta inflöde av friskt blod håller moderaterna om inte rosig på kinderna så i vart fall inte helt blodfattigt.

Men när insikten kommer, samtidigt som socialdemokraterna går under 20% ungefär, att den demokratiska reformvägen socialdemokratin använt i över hundra år inte längre är lika slagkraftig som instrument, så kommer vänstern även att radikaliseras och fragmenteras. Vänsterpartiet kommer gynnas och det kommer bli oroligt inne i den socialdemokratiska koalitionen.

  
Vänsterpartiet och Socialdemokraternas utveckling i opinionen senaste året enlig poll of polls.

Dagens samhälle konstaterar:

Socialdemokraterna nära “Juholt-nivå”

   
 
Givet de mekanismer som beskrivits ovan. Det att (s) glömt de som jobbar och driver en migrationspolitik lika extrem åt ett håll, som sd:s är åt andra hållet. Så skriker detta ut ett strategiskt imperativ till alliansen:

Slutsats. Så kan alliansen vinna folkflertalets stöd

Kliv in i mittfåran i svensk politisk tradition. Formulera en politik för att snabbt och effektivt komma åter till en balanserad migrationspolitik och välfungerande integrationspolitik i kombination med en politik för de förvärvsarbetande som nu flyr socialdemokratin. På så vis stoppas både blodförlust till sd och maximeras transfusionen från s.

Vad är en politik för att komma snabbt och effektivt till en balanserad migrations och integrationspolitik?

Ja, mycket av det har nyss beslutats på moderaterna stämma. Men mer krävs. Studera gärna det balanserade scenariot i inlägget här om varför mer krävs och varför för lite för sent inte fungerar.

Migrationen 2 scenario framåt
Tack för uppmärksamheten. Gilla, kommentera och/eller dela gärna. 

Men Twittra för allt i världen inte om detta 😉

Kommentarer:

Kommentera