GALv -TANh skalan och vad USA valet innebär för Valet 2018.

2014, lärdom av trenden och något lite om positionering.

Det var strax efter valet 2014 som jag i analys av det valet konstaterade här på bloggen att dimensionen stad-land var mer intressant än den traditionella skalan vänster-höger.

Skövdes borgerliga ledning stöp inte lika hårt i golvet som alliansen på riksnivå helt enkelt därför att våra företrädare är lite mer jordnära och lantliga. Därför styr vi än och vi gör det inte i kraft av att ha egen majoritet utan genom sådan klok positionering att vi har ett vågmästarparti i varje hörn som aldrig tyckt lika om något och därför aldrig tippat vågen.

USA, samma trend.

Så kom årets val i USA med rörelse på samma stad-land skala:

Låt mig visa med en bild ned på county-nivå över USA valet hur uppdelat landet var mellan stad och land.

  
Rött = Republikanerna 

Blått = Demokraterna

Den som kan sina amerikanska storstäder ser kopplingen och det att en republikansk landsbygd röstat mot en urbaniserad demokratisk elit.

Deras tvåpartisystem gör analys enklare. (Jodå jag spådde Trumps vinst)

GAL-TAN

Förutom höger vänster skalan finns en uppdelning GAL-TAN och den ritas ut som en matris med vänster-höger i den andra dimensionen.

Det är mycket mer komplext än min enkla stad-land skala, men jag ska strax emulgera dem för förståelse.

Låt mig visa hur statsvetare Henric Oscarsson ritar denna matris / plan (som han råkat kalla för partirymd trots att den är tvådimensionell)

  
Han säger helt korrekt att  det “är mitt bästa svar just nu på hur de svenska partiernas relationer till varandra ser ut”.

Ja jag instämmer det där är den mest intressanta grafiska indelningen av svenska partier just nu. 

Dynamik, det rörliga landskapet.

Och det är högst intressant att notera att partier inte är statiska på någon av dessa två skalor. Detta landskap rör sig!  

Samt att partier har olika utbredning på denna plan. Till exempel så har enligt min mening centerpartiet en ganska brokig utbredning på sina sympatisörer, som snuddar både mp och kd.
Detta vore i sanning något för Rosling att animera över tid. Såhär rör det sig på vänster-höger skalan:

  
Här finner vi de tre konservativa partierna längst till höger kd, sd och m.

Tydligt även hur miljöpartiet nuförtiden är ett utpräglat vänsterparti och centerpartiets högersväng under Maud och Annie.

DÖ på den politiska kartan.

Låt oss då rita in decemberöverenskommelser på denna (spel-)plan.
  
Decemberöverenskommelsens konkurrensbegränsande barriär i rött.

Där har vi den. En barriär lite diagonalt sådär som flyttade makt och tyngdpunkt från traditionalistisk-auktoritär-nationalistisk-höger hörnet över till det diagonalt motsatta grön-alternativ-libertär-vänster hörnet genom att sätta den parlamentariska demokratin ur spel i form av en kartellbildning. 

Undertecknads Stad-land skala.

Låt mig så komplettera med min skala stad-land.

  
Min Stad-Land skala. Kan också kallas GALv-TANh skalan.

Den kombinerar helt enkelt de båda och detta är dels min förklaringsgrund till hur DÖ kunde komma att inträffa. 
De borgerliga partierna är helt enkelt även inbördes utdragna längs denna linje och när urbaniserade partihögkvarter uppåt vänster i bild drog en konkurrensbegränsande linje nedåt höger, ja då insåg de helt enkelt inte att de avsade allt inflytande för sim egen väljarbas.

Vi lägger in dö igen på stad-land skalan.

  
Sådär nu ser man hur DÖ i rött reducerade politiken till att handla om olika grad av urbanisering och att handla om olika urbana frågor istället för att spänna över hela stad-land skalan. Delar av m och kd gillade inte detta och rev upp DÖ. Själv attackerade jag den kartellbildningen hårt redan i späd ålder (länk: Allians ja, kartell nej.).

Så när inte trixande hjälper längs denna politikens nu mest intressanta dimension så kommer vi istället att få se fler rörelser hos partier och väljare. 

Viktigt återigen – jag har skrivit om det förut här – att förstå är också mekanismen att många väljare är oinformerade. De av dessa som inte bara röstar som kompisarna röstar väldigt ofta mot något och gör det längs denna skala.

Se det som att tex F! och Mp är boxare i en ringhörna och SD i den andra. Deras främsta poäng kommer så gott som alltid i utfall mot motståndarens dåliga idéer och inte i kraft av egna konstruktiva idéer.

Ett annat sätt att se det politiska landskapet är som en dragkamp längs denna i figuren blå linje, längs stad-land dimensionen.

Lärdomar inför valet 2018 och varför DÖ dog så fort.

Nu ska vi spå. Genom att se mönster och trender i dessa. (Som Roslings bubbel animationer i fyra dimensioner Xpos, Ypos, Utbredning och Tid) kan man enkelt extrapolera trenden och dra en slutsats.

DÖ var en första barriär som strax brast. Eliten i stad hörnet kunde inte hindra valmanskårens tyngd i land hörnet. Det var en självklar mekanik at DÖ skulle dö, eftersom vi är en demokrati så går väljarna vart dom vill oavsett om eliten säger att de får det eller ej. 

De röstar ju också mot, som vi skulle minnas, och vad hot var då DÖ att: Rösten inte skulle räknas för något? Den var ju aldrig lagd för, utan mot!

Den dag DÖ hindrar folk att rösta mot kommer DÖ bestå. Men DÖ hindrade folk att rösta för.

När så denna första vall brustit i kraft av sitt grava konstruktionsfel;

Så kommer istället partierna röra sig däråt väljarna redan strömmar.

Det har vi redan sett alltsedan förra höstens migrationspolitiska lappkast, som också var enkelt att förutse. Små försvarspolitiska rörelser har också skönjts i riktning mot traditionalistisk högerpolitik på området. Det är välkommet, men på tok för lite.
Både väljare och partier strömmar nu när vi går mot valet 2018 i riktning Land, eller rör sig närmare TAN-h om man hellre vill nyttja de beteckningarna.

En ny tyngdpunkt formas där i politiken. En motpol till rödgrön röra.

Här ska vi åter ta hjälp av skalan för att förstå hur det kommer se ut efter valet 2018.

Den nya skiljelinjen i politiken

  
Här går den nya skiljelinjen i svensk politik. Den linje, i grönt, över vilken dragkampen i valet 2018 kommer att ske.

Där mitt emellan stad och land avgörs det. Notera hur på denna skala Partierna S, L och C klyvs och får inre slitningar. Hur den nya regeringens tyngdpunkt kommer att vara konservativ, samt hur SD hamnar längre ut, mer extremt, på skalan än tidigare höger-vänster dimension. De får karaktären att vara för kommande konservativ regering  en extrem TANh-ytter likt vänsterpartiet var en extrem v-ytter.

Vad borgerligheten bör göra

Det är således för borgerliga partier som önskar att regera ett imperativ att lägga nästa regerings politik mitt emellan sd och alla andra partier och medför två effekter:

Dels garanterar det SDs stöd, om än ev. passivt. Och dels kommer det att kraftigt reducera attraktiviteten med att rösta på dem.

Mekanismen i att folk röstar mot och partiernas inbördes utsträckning gör att M:s ledning har att vinna på att fortsätta närma sig sina väljares åsikter i migrations- , rätts, energi-, landsbygds- och försvarspolitiken för att nämna några områden, samt att profilera dessa ståndpunkter.

Klassisk konservativ politik helt enkelt. Denna rörelse inom M i riktning land på min skala, som vi kan kalla för back to basics, lämnar ytor som C och L bör röra sig mot. Inte mycket, men något, så att de slipper slitas itu av den nya skiljelinjen.

Kd ligger redan rätt. Men GALv eliten i stan kommer ändå ha svårt att förstå varför de kommer växa i opinionen framöver.

Dessa manövrar som vi kommer att få se framöver placerar alliansen sammantaget på rätt plats (vilket är där väljarnas tyngdpunkt är) och även SD i ett hörn utan andra reella alternativ än att stödja alliansen. 

Denna SDs nya position är således inte särskilt stark, för minns nu att de flesta röster de fått är mot den andra ringhörnan och då är ju alternativet för dem att ge makten till de rödgröna ett uppenbart tomt hot. De blir stödparti åt alliansen, om alliansen så önskar. Liksom v alltid stött s och inte kunnat annat.

Här har C och L lite tankearbete och val att göra. Stannar de i alliansbåten skjuter de politiken i den nya regeringen närmare sin egen kärna och vinner inflytande, men orkar de inte med den nödvändiga lilla ompositioneringen så kan alternativet vara en renodlat konservativ regering m+kd+sd efter valet och det skulle leda till avsevärt lägre inflytande för L och C. 

Det vore beklagligt att förlora Centerns integrationspolitiska och företagsvänliga ideeer liksom Liberalernas i mångt kloka försvars och energipolitik, så min förhoppning står till att även dessa rör sig något i riktning TANh mot de positioner M nu utrymmer i sin rörelse längre ut åt samma håll och ikapp valmanskåren.

Låt valet 2018 vara när borgerlig politik närmade sig väljarnas vilja och på så vis vann folkets förtroende. Låt sedan en urbaniserad GAL-vänster elit skälla detta för populism, vi och väljarna kommer känna det för vad det är: 

Demokrati.

Kommentarer:

Kommentera