Snabb normalisering av sexualbrott, prognos till 2017.

Nationella trygghetsundersökningen frågar dels om personer utsatts för sexualbrott och dels om dessa isåfall har anmält detta.

Förändringen av båda dessa faktorer är sedan 2010 mycket dramatisk. Något som ingen svensk tidning ännu skrivit om, men jag har tidigare berört detta här på bloggen. Länk (Anmälningsbenägenheten ned till 1/3 på fyra år.) samt tidningen Blåljus för poliser har berört detta. 

Jag prognostiserar i detta inlägg Nationella trygghetsundersökningens data två år framåt.

   
Som synes har den andel som finner det lönt och accepterat att anmäla att de har utsatts kollapsat. I detta diagram har jag tillfört datapunkten för år 2015, som jag lyckats finna sedan föregående inlägg.

Prognostiserar man trenden framåt tyder det på fortsatt minskande anmälningsbenägenhet.

 Samtidigt ökar den andel som säger sig blivit utsatta exponentiellt.
Utvecklingen är alarmerande och inte en enda tidning som riktar sig till allmänheten skriver om detta.

Ett större svek från media mot tjejerna är svårt att föreställa sig. Man låter denna normalisering av sexualbrott ske i tysthet. Det är det första oönskade steget på att göra vårt samhälle mindre jämlikt och inskränker kvinnors frihet å det grövsta. 

Var är alla feminister i denna debatt? 

Varför har inte Brå lyft fram den alarmerande utvecklingen?

Varför tiger media?
Edit:

Med anledning av ovanstående skrev jag följande debattinlägg i tidningen Skaraborgs Allehanda:

Normaliseringen av sexualbrott måste stoppas

Tillit och trygghet är viktigt för att skapa ett gott samhälle. Vårt samhälle är rikt för att det är jämlikt. Kvinnor bör ges samma förutsättningar att deltaga i samhället och få bli allt det de kan bli. Denna syn på kvinnan och kvinnans frihet är nu satt under press.

Den andel som i den nationella trygghetsundersökningen säger sig blivit utsatt för sexualbrott har ökat med 143 procent mellan åren 2010 och 2015. Samtidigt säger sig allt färre av de utsatta anmäla brottet. Anmälningsbenägenheten har gått från 23 till 9 procentenheter på samma tid. För varje kvinna som anmäler nu finns det ytterligare två som inte längre finner det lönt.
Sammantaget innebär det en mycket snabb normalisering av sexualbrott i Sverige och det är alarmerande. De trendlinjer som bäst passar utvecklingen sedan 2010 är exponentiellt ökande andel utsatta för sexualbrott och exponentiellt avtagande andel som finner det lönt eller accepterat att anmäla.
Problemet måste därför synliggöras och förklaringar sökas, men ansvariga myndigheter har valt att censurera viss statistik. En uppenbar orsak till utvecklingen är att Sverige fått världens skevaste könsfördelning genom mottagande av ensamma män under dessa år. En annan fullt ut lika uppenbar orsak är den kulturella skillnad som finns i synen på kvinnor mellan dessa områden, företrädesvis Mellanöstern och Nordafrika, och den kvinnosyn vi har utvecklat i Sverige baserad på kvinnofrid.

Utan stor tydlighet och utan att dessa självklarheter får sägas i det offentliga samtalet så kommer avvecklingen av frihet fortgå. När man inte för ärligt samtal om orsakerna så kan man inte heller få på plats fungerande åtgärder:

Straffen för sexualbrott bör skärpas, tjejer tas på större allvar av rättsvårdande myndigheter, offentlig statistik göras offentlig, utredningsresurserna stärkas, nyanlända utbildas i våra seder och förövare av sexualbrott med utländsk härkomst bör utvisas, samt vid dubbelt medborgarskap och grova brott få sitt svenska medborgarskap omprövat. Hjälpen till flyktingar bör framledes istället fokuseras på de mest utsatta i krigsområden vilket är de äldre, familjer, samt kvinnor. Den hjälpen kan företrädesvis ske på plats där resurserna räcker till så oändligt många fler.
Gör vi inte detta så sviker vi tjejerna och tar ett gigantiskt kliv bakåt i deras rättigheter och frihet. Den pågående normaliseringen av sexualbrott måste stoppas och det är inte kvinnorna som ska anpassa sig.

Torbjörn Bergman (M)

Kommentarer:

Kommentera