Hybridkrigföring.

Detta är mitt fjärde inlägg om försvar och säkerhet. Vi är nu inne i en konflikt.

En komposit i två nivåer, starkare än dess delar.

Hybridisering sker när en ny organism sätts samman av andra. Effekten av detta, när avkomman är mer effektiv än sina föräldrar, kallas inom biologin för heterosis. Heterosiseffekt nås på flera skalnivåer.

Fun fact: De flesta björnar, Panda är ett undantag, är hybrider. Brunbjörn, Isbjörn och som vi strax ska se. Ryska björnen.

Där som i Sverige genom civilförsvaret och det psykologiska försvarets avveckling förståelsen av krig som koncept har de-hybridiserats och Krigföring kommit att bland folket förstås som en högteknologisk precis våldsanvändning på distans med strikt militära medel, så har utvecklingsriktningen i rysk doktrin varit den omvända.

Där vi genom vidare fragmentisering av det militära försvaret till dess grenar vapenslagen kommit att fokusera på att striden förs effektivare som en samverkande komposit av flera militära delar och hur vi kan återta denna delförmåga, så har man i rysk doktrin utvecklat både förståelsen för och förmågan till att föra krig effektivare som en samverkande komposit, hybridiserad helhet, av såväl militära som andra medel.

Vi är därför konceptuellt kraftigt på efterhand både i att förstå och på efterhand i den utvecklingsprocess av medel och motmedel, samt dessas hybridisering, för att effektivt kunna möta en konflikt av hybridkaraktär.

Rysk hybridkrigsdoktrin ska förstås i detta sammanhang, som en hybrid av hybrider. Ett aggregat av aggregat, där en modern koordinerad militär våldsanvändning av kompositkaraktär pekas ut som i flertalet fall mindre effektiv än andra ingående och var för sig lika komplexa delar, men på inget vis fristående från, utan i samverkan med dessa andra delar.

Exemplet Ukraina – 4 hybridkrigs-strategier.

Det är av vikt att förstå ryska regimens syften och intressen på samma vis som att förstå dess verktyg och maktbas.

Ukraina är till del kulturellt nära Ryssland, syftet från den ryska regimen har varit att inkorporera landet i sin egen nation. Att inte endast vinna folkets vilja och sympatier och regimens lojalitet, utan att inkorporera landet som sådant i sitt eget.

Denna ambition ska förstås i termer av geopolitik och behovet av buffertzon, baser, energikällor, -rutter och utskeppshamnar, men även i den belysning som allt den ryska regimen gör bör ses. Den ryska inrikespolitiska scenen. Det ryska folket ser sig som storpolitiska aktörer och den kraft som mer än andra stod upp emot Tysklands expansion. Att då efter kalla krigets slut fått träda tillbaka gör ont, i tilltagande grad mer ont desto närmare kulturellt besläktat ett område är. Folkviljan i Ryssland är därför stark i vad avser att inkorporera Ukraina, eller delar av landet i Ryssland. Liksom fantomsmärtorna är kännbara och har inrikespolitiska återverkningar vid separation.

Emellertid satte den orangea revolutionen stopp för den ryssvänliga regimen. Utvecklingen därefter har sett Ryssland applicera fyra hybridstrids-strategier i full blixtbelysning. Dels användandet av energivapnet för att ekonomiskt och socialt slå mot den icke ryssvänliga populationen och regimen, dels krig genom ombud i kombination med reguljära ryska förband i östra Ukraina, dels regelrätt invasion och ockupation med hjälp av “gröna män”, irreguljära former för påverkan på motståndarens förmåga och specialförbands operatörer.

När målsättningen att vinna landet i sin helhet till sin egen nation och skapa en sammanhållen gemensam styrka med en medspelare så skiftade målet till att försvaga motståndaren och bryta ut valda delar av särskild geopolitisk vikt till sin nation. Såsom Krim med sin militärstrategiska position och kontroll av vattenvägar och sydöstra Ukraina med sina överföringsledningar från Kaukasus och egna energireserver.

Särskilt bör pekas ut den ryska inrikespolitiska aspekten av att slita sönder ett västvänligt Ukraina:

När de nya styrande i Kiev vände blicken bort från Öst och mot Väst så blev det ett strategiskt imperativ att detta måste misslyckas. Detta eftersom framgång för ett västorienterat Ukrainskt samhälle mycket tydligt skulle visa det ryska folket att en västorientering skulle vara framgångsrik även för dem. En västorientering efter ännu en orange revolution i Ryssland måste strax efter den inträffat i Ukraina framstått som ett mycket påtagligt hot mot regimen Putin.

Detta skifte i målsättning för Ukraina är således uttryck för en reträtt i målsättning. Även om det är väsentligt att framstå som kraftfull och offensiv i strategier och taktiska operationer för regimen Putin, så tvingades man här till att reducera sina målsättningar och även ta i bruk relativt kostsamma militära medel. Man hade föredragit och var på väg mot högre ställda målsättningar med andra medel, när den orangea gardinen drogs ned.

Den fjärde hybridkrigsstrategin som implementerades framgångsrikt var informationskrigföring riktad mot väst. En lokal socialdemokrat i Skövde sa på fullt allvar att folkrättsbrotten där den av rysk säkerhetstjänst kontrollerade styrkan Berkut sköt ihjäl demonstranter med prickskyttevapen var berättigad. Eftersom det fanns nazistiska extremister bland demonstranterna.

Detta att det finns extremister i ett land legitimerade således den ryska diktaturens våld i den svenska vänsterns ögon. Många ser fortfarande ockupationen av Krim som en legitim rysk skyddsåtgärd för att de behövde skydda sig mot fascismen.

I själva verket är set Putins egen regim som är definitionsmässigt fascistisk och därtill expansionistisk, medan något totalitärt hot från Ukrainskt håll mot Ryssland inte existerar annat än i ryskt spegelseende. Att vänstern är benägen att kalla Ukrainsk nationalism i Ukraina för extrem och beslå denna patriotism med samma värderingar som marginaliserade extremister, rimmar väl med att de gärna och ofta misstänkliggör svensk nationalism i Sverige. Svensk vänster har kommit att hata nationalstaten.

Det krävde en omfattande påverkansoperation för att sätta denna mediabild i stora delar av den svenska allmänhetens medvetande. Det krävde också förståelse över svensk vänsters världsbild för att inse att de var mottagliga. I detta arbete att sprida rysk propaganda och sätta bilden var sedan svenska journalister och mediahus inklusive public service mycket behjälpliga.

Fun fact 2: Jordgubbe är en hybrid av smultron från olika kontinenter. En hybrid kan även vara god™ och röd.

Därför var stödet för ryska åtgärder stort från vänstern och media, därför var också våra officiella politiska protester ljumma och stödet till det nya västvänliga styret i Ukraina har varit tafatt och trevande på varje plan.

Mekanismen bakom dessa “vänliga röster” som itererar ett av Ryssland designat budskap bygger, som här i exemplet med en svensk politiker, inte så mycket på gemensamma positiva värderingar, som att man har gemensamma hatobjekt. “Vänliga röster” förstår visserligen att de tar ställning för en sida men gör det oftast för att de är mot någon annan. De legitimerar sin ståndpunkt med tankefigurer såsom ändamålen helgar medlen / fiendens fiende / den minst onda är den goda. “Vänliga röster” skiljer sig från gruppen “nyttig idiot” på så vis att den senare agerar i motståndarens intresse, utan att själv ens inse vems ärenden den går. Som vi senare ska se finns det även gott om “nyttiga idioter” inom både ny och gammal media som bara upprepar “nyheter” och ryska trollfabrikers budskap helt utan eftertanke.

Hybrid av hybrider. En organism sammansatt av sammansatta organismer men likväl en organism med ett gemensamt syfte och koordinerade åtgärder. Bild från Controlling Chaos: How Russia manages its political war in Europe

Bilden ovan visar den av hybrider sammansatta hybrid som är rysk hybridkrigföring. I samma artikel nämns bland flera exempel följande aktiva åtgärd:

Exemplet Frankrike

När uppenbart ryska hackers tog kontroll över Frankrikes TV5 televisions kanal i April 2015 så spelade de inte upp rysk propaganda utan de spelade upp jihadistiska budskap från den islamiska statens CyberKalifat.

Hybrikrigets målsättningar för olika geografiska områden är till sin karaktär dels varierade och opportunistiska. De är beroende av dess frändskap med Ryssland ideologiskt och kulturellt, på x-axeln i figuren. Samt dess institutionella styrka på y-axeln.

Dels är de persistenta. Som vi såg i exemplet Ukraina kan målsättningar och medel skifta över tid, antingen genom att händelser bortom kontroll flyttar ett geografiskt område på denna matris, och/eller att aktiva metoder applicerade inom ramen för hybridkriget resulterar i en förflyttning på matrisen. Destabilisering kan öppna för ökat inflytande som kan öppna för att en befolkning identifierar sig med Ryssland för att slutligen nationen som helhet bringas under rysk kontroll.

Frankrike skiljer sig markant från fallet Ukraina, genom större geografiskt och kulturellt avstånd och en från Ryssland skiljd och särpräglad nationell identitet, samt starka institutioner.

Frankrike är dock intressant i det att det i förhållande till Ryssland liknar Sverige om än dess utanförskaps/migrantproblematik och expanderande muslimska diaspora kommit längre än vår egen så är i flera faktorer Frankrike och Sverige likartade.

I Frankrike hölls regionval år 2015. Men vid tidpunkten för cyberattacken var en försvarsaffär het. LHD:er av Mistralklass hade 2010 beställts av Ryssland och i maj 2015 spekulerades i att nordiska länder skulle köpa dem istället. Mycket starka NATO-påtryckningar sattes an mot Frankrike för att inte sälja dessa verktyg för amfibieoperationer och maktprojektion till Ryssland, vars hemmahamn förbereddes i St Petersburg. Det slutade i september 2015 med att de såldes till Egypten. Egypten har också beställt mycket potenta ryska attackhelikoptrar till båtarna.

Ännu är oklart om alltsammans slutligen kommer framstå som blott en bulvanaffär. Klart är dock att Ryssland aktivt stärker sina band med Egypten och att dessa verktyg dramatiskt skulle förändra maktbalansen i Östersjön om de fördes dit.

Åter till detta med valet av den franska TV-stationen som påverkansoperation.

I vårt land, som också faller i kategorin destabilisera, togs en Mix megapol Radiofrekvens i Malmö över av piratsändare och spelade IS mycket “catchy” rekryteringslåt. “For the sake of Allah”.

Mediarapporteringen av denna operation ger många exempel på potentiellt “nyttiga idioter”, som självsäkert påstår saker i stil med:

Här försöker terrororganisationen rekrytera i Malmö

Hur vet de det? Nej, det kan de naturligtvis inte veta på samma vis som de inte vet vems ärenden de egentligen går.

Min serie inlägg i fyra delar med början på Varningsord för försvaret 13/2 2013 har en mer kvalificerad och frekvent motsvarighet i försvarsbloggaren Johan Wiktorins serie sedan 25 september 2014, där konstateras i senaste inlägget, Mot väpnad konflikt VIII att:

Hamnen i Göteborg utsattes för en cyberattack i slutet av juni och dagen efter fungerade inte SVT lokalsändningar.

Jag noterar att Johan varken agerar nyttig för främmande makt eller idiot genom att likt svenska journalister självsäkert påstå att det ytterst var jihadism bakom den attacken.

Vissa områden i vårt land är av särskilt intresse för motståndaren. Där behöver man riktat förbereda sig och där behöver man genomföra och öva aktiva åtgärder där behöver man i förväg bygga upp styrka. Som tidigare beskrivits är Östersjöinloppet av intresse och staden Malmö för sjöburen trafik. Öarna Åland och Gotland på samma vis som Krim för A2AD. Sammantaget är ytorna attraktiva att etablera en sköld mot yttre intervention när svärd används på närmare håll såsom i Baltikum eller Vitryssland för att karva loss ytor och flytta på regimer eller nationsgränser.Göteborg är en sådan plats av intresse inom ramen för den övergripande ryska strategin att destabilisera landet är detta en hot-spot eftersom det är inskeppningshamn för livsmedel, militära förstärkningar och andra förnödenheter.

Destabilisering för dummies.

Exakt hur man destabiliserar ett land mest effektivt är beroende bland annat av det landets svagheter. Känt är återkommande från historien senast den arabiska våren att dyrtider – höga livsmedelspriser – kan åstadkomma uppror. Man kan också bygga på befintliga motsättningar i ett land, såsom etniska, religiösa eller politiska.

Att försöka ta på sig kompositörens glasögon och studera vilka delar av vilken komposit som effektivast destabiliserar vårt land inom ramen för nuvarande kategori och flyttar vårt land till annan mer önskad kategori kräver viss tankeverksamhet och förståelse. Jag vill inte nämna annat än uppenbara sårbarheter.

Som jag tidigare beskrivit har vi i valet 2018 en ny skala, stad – land, där Miljöpartiet är i en ända av spektrat och sd i den andra. Just denna dikotomi är ett mycket effektivt mål för rysk påverkan i det svenska valet. Detta eftersom båda dessa extremer är NATO motståndare.

Det är ett strategiskt imperativ för Ryssland att hålla permanent NATO basering borta från sitt hjärtland och den ryska flodkulturens mynningar mot världshaven i St Petersburg, Murmansk och Europas största navigerbara flodsystem Volga/Don systemets mynning i Azovska sjön / Krim på exakt samma sätt som USA ogärna ser rysk kärnvapennärvaro på Kuba helt inpå det amerikanska hjärtlandet och Mississippi/Missouri flodens mynning i mexikanska golfen. Minns Kennedys kubanska missilkris.

Därför är det i Rysslands intresse att gynna Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, då dessa har en för Rysslands primära intresse gynnsam politik på ett av extremt få områden där de har samma uppfattning. Att då reducera politiken till en svart/vit motsats mellan ytterligheter på denna skala inom andra politikområden är en effektiv teknik.

Ett sådant annat politikområde där dessa anti-NATO bundsförvanter är som hund och katt är i synen på migration och integration. I hybridkrigsdoktrinen ligger också att underminera tilltron till rikets regerings förmåga.

Inget ansvar är mer grundläggande för en regering än medborgares trygghet. På trygghet bygger vi trivsel. På trivsel vilar glädje och lycka, men utan trygghet är inte ett gott liv möjligt.

Trygghet är mat, väme, tak mot regnet. Trygghet är att inte kränkas fysiskt eller psykiskt, en frånvaro av våld, annat än statens våldsmonopol som skyddar mot det onda.

Statens våldsmonopol i Sverige är intressant för motståndaren, dels som en sårbarhet i sig för dess otillräcklighet genom en begränsad omfattning efter år av avrustning och en postmaterialistisk anorektisk omfattning av polismyndigheten och avmaskuliniserat ideal för dess uppträdande.

Men även för att i den mån detta våldsmonopol sätts att i skymningsläge arbeta i interna konflikter så kommer den inte finnas

tillgänglig för eller ha viljan att möta externa/direkta aktiva åtgärder, eller kunna bjuda hjälp till andra geografiska områden.

Dylika interna konflikter behöver därför byggas upp och underhållas samt mekanismer skapas för att vid behov eskalera dem. Att med tidigare nämnd artikels rubrik i minne skapa sätt för att kunna “kontrollera kaos” både till ort, art, tid och omfattning.

Antisemitiska attacker av företrädesvis palestinier i Göteborg och Malmö kan ses i detta ljus. Om inte som följd av aktiva åtgärder, så som en konflikt vilken i framtid kan exploateras. NMR en annan antisemitisk grupp har en märkligt hög tillväxt och deras förehavanden attraherar lika våldsbenägna motdemonstranter vilket binder svenska säkerhetsresurser.

Destabilisering. Det tyska exemplet

En företeelse som seglat upp i allmänhetens medvetande genom de omfattande sexuella övergreppen i Köln är migranter från MENAs benägenhet till sexuella övergrepp, även i grupp. Våldtäkter satta i system är i varje kultur genom tiderna en, för att inte säga den enskilt, mest effektiva tekniken att krossa en motståndares kultur. Att destabilisera motståndarens samhälle och även andra sexuella övergrepp har en resonans med detta fenomen.

Exempel på detta är rikliga i historien. Serber höll läger av bosniakiska kvinnor fångna för ändamålet. Bland annat Berlin var efter andra världskrigets slut skådeplats för en massvåldtäkt som omfattade miljontals tyska kvinnor, denna har satt spår i det tyska folkmedvetandet. I Islamisk/arabisk kultur känner vi det historiskt från företeelsen Harem och nyligen från IS hantering av Yazidiska kvinnor. Poängen här är att tekniken är lika fruktansvärd som den är universellt mänsklig. Nomaden Djingis Khan, vars namn fortfarande är synonymt med skräck och civilisationers krossande, tar sannolikt priset. Vad som antas vara hans y-kromosom återfinns hos var tredje hazarisk man. De har en och samma anfader.

Mekanismerna genom vilket massvåldtäkt och faran för det krossar inte endast individen, utan även begränsar och trasar sönder en utsatt kultur listar jag inte här, det finns forskningsartiklar att läsa på ämnet. Men det att företeelsen massvåldtäkt är väsensskild från sexuella trakasserier inom ett kollektiv och i typfallet riktas från ett kollektiv mot ett annat bör förstås.

Detta att medlemmar från ett kollektiv angriper kvinnor ur ett annat kollektiv i grupp och eller i skala har således konnotation i form av stackars flicka, men denotation i form av ännu en i raden av övergrepp genom historien som är ett led i främmande civilisationers angrepp. Och knyter vi då tillbaka till att en effektiv mekanism för destabilisering är att undergräva folkets förtroende för regeringens förmåga att skapa trygghet, så finns i denna mix sprängstoff.

Den tyska It-säkerhetsmyndigheten BSI fokuserar på de cirka tre miljoner tyskar med ryska rötter som kan vara mottagliga för rysk propaganda i form av falska nyheter. BSI uppmärksammades på det här i januari i fjol, då ryska medier spred en historia om en ryskättad flicka som sades ha våldtagits av immigranter i Berlin.Våldtäkten visade sig vara påhittad, men den falska nyheten fick tusentals ryssar bosatta i Tyskland att gå ut på gatorna och protestera mot polisens förmenta slapphet gentemot invandrare. De ryska demonstranterna påhejades i Berlin av den invandrarfientliga Pegidarörelsen.

Vem hittade på denna “nyhet”? Varför blåste ryskkontrollerad media upp den? Vem orkestrerar Pegida och ryska grupperingars demonstrationer? Seriegruppvåldtäkter i Malmö nyligen med bestialiska inslag bör ses i detta ljus av den tyska erfarenheten, så som en sårbarhet öppen att exploateras för att destabilisera.

Även Tyskland delar likheter och kategorin destabilisera med Sverige.

Äta bör man…. och sova.

Slutligen och det är inte för att det saknas aspekter av hybridkriget att skriva om, utan för att klockan nu är långt efter midnatt, så är vi kraftigt på efterhand i att bygga ett robust samhälle. Regeringen leker med bobriserna på ett farligt vis och landet har inte livsmedelsförsörjning i kris.

Svält kan inte uteslutas om det värsta skulle hända konstaterar KG Bergström i sin analys av försvarsberedningens rapport som kom idag och -ja- som i det arabiska vår exemplet, liksom franska revolutionen så är matbrist den vanligaste orsaken till instabilitet så den svagheten är den mest uppenbara för någon med önskan att destabilisera. Ett skrämmande dokument enligt reportern.

Ja, vår officiella analys utesluter inte längre väpnade angrepp.

Till den förståelse som nu behöver byggas så minns då detta att väpnat angrepp är det verktyg av hybridkrigets alla verktyg som brukar komma sist inte först. Vi är redan inne i en konflikt långt innan det kommer till öppna militära angrepp.

Kommentarer:

Kommentera