Ännu ett slag i luften.

Mycket väl medvetna om att förslaget saknar stöd i riksdagen så kommer Regeringen och Vänsterpartiet imorgon presentera sitt förslag för att avveckla vinstdrivande företag inom välfärdssektorn genom helt oproportionerliga vinstbegränsningar.

Att driva denna fråga om “vinster i välfärden” var vänsterpartiets krav för att stödja regeringen Löfven.

Socialdemokraterna har brottats med sig själva i denna fråga länge, utan att komma till en samsyn i sitt eget parti.

Jag skrev om detta i september 2012: Vinst i välfärd, studie av positionering & Löfvenstrategin.

Att nu lägga fram ett förslag som stöds i teorin av Vänsterpartiet och Juholtsvänstern, men på ett sätt som man vet kommer falla i riksdagen och därmed i faktiskt resultat stöds av kanslihushögern tycks vara tanken. Denna socialdemokratins dualism beskrev jag tidigare såhär:

Socialdemokratin är en ideologi vars främsta drivkraft är att ställa grupp mot grupp.

Vi mot dom. Klass mot klass. I sin mer positiva form kallas det avund, i sin mörka form missunnsamhet.

De redan besuttna. Talar den avundsamma falangen om. Det är alltså inte fel att äga mycket.

De rika. Talar den missunnsamma falangen om. Det är för dem fel att äga mycket.

Socialdemokratin är en koalition.

Det är socialdemokratins dualism, där “kanslihushögern” och “Juholtvänstern” kan tjäna som arketyper för de båda falangerna vilka inte klyver maktpyramiden vertikalt, utan diagonalt. Det kan också tjäna som bakgrund till konstaterandet att koalition lätt blir till kollision. Basen är mest av en åsikt, toppen mest av en annan. Ingen stadig maktbas. Varje ledare regerar inom ramen för sina egna begränsningar, men även inom ramen för yttre begränsningar, sådana som dessa. Det är svårt att vara kraftfull om man står på en sådan kluven bas.

En slags icke-politik, som bara är symbolik och poserande framför kameror utan någon som helst effekt i verkligheten. Annat än att hålla (s) vid makten. Bara ord, ingen handling. Eftersom riksdagen kommer fälla förslaget.

Låter sig Vänsterpartiet och Juholtsvänstern nöja med denna skuggteater?

Besvikelsen i vänsterled när det i riksdagens hantering av hela vinst i välfärden vanten inte ens blir en liten tummetott kommer bli enorm. Delar av väljarstödet i socialdemokratins vänsterflygel kommer lämna partiet till förmån för Vänsterpartiet. Delar av högerflygeln kommer gå åt andra hållet över till borgerligheten eftersom detta att inte lyckas få gehör i riksdagen och lägga extrema förslag är bristande regeringsduglighet.

När Löfven svingar släggan såhär hårt mot ett mål som undflytt, så begår han ett misstag. Träffen kommer ta i det egna vänstra smalbenet istället.

Löfven kunde fått igenom och funnit stöd för mer balanserade förslag så som kvalitetskrav på välfärdsföretag, eller till och med i ett tidigare läge rimliga vinstbegränsningar eftersom sd också gick till val på begränsningar. Men detta förhandlingsfönster med alliansen respektive sd har Löfven stängt respektive missat.

Det han faktiskt levererar till sin väljarbas på vallöftet att ta bort vinster i välfärden är absolut ingenting. Kanslihushögern är dock nöjda med status-quo.

Allt han åstadkommit är:

Ett svek.

Alltsammans vore bara lite sorglustigt sådär, att vi har en så otroligt svag regering att man inte ens försöker förhandla hem smärre förändringar utan nöjer sig med resultatlöst positionerande för att klamra sig fast vid makten. Och icke-löser dessa icke-frågor.

Om inte samtidigt vi hade frågor som behöver en lösning: Som en migrationskris, gängkriminalitet, vålds- och sexualbrott som ökar epidemiskt, samt att denna regerings ministrar håller på att utlösa en bostadskris och bränna vår relation till NATO.

Den tid vi är i behöver regeringsduglighet och handlingskraft. Inte en statsminister som svingar yvigt mot tomma luften bara för att vådaträffa sitt eget väjarstöd och sympatier.

Det är dessutom ett påtagligt bevis på bristande ansvar att ens lägga fram ett förslag som om det skulle gå igenom är så drastiskt att vi skulle få en större kris i välfärden när alla dessa företag upphör som idag utgör en stor del av välfärden.

Räcker det inte med Poliskris, migrationskris, skolkris, vårdkris och snart bostadskris?

Hur ser denna regering på sitt uppdrag? Varför tar de inte tag i verkliga problem istället för att formulera nya?

Är det egna maktinnehavet det enda mål man ämnar nå?

Varför tar de inte ansvar för landet?

Edit: Löfven leder inte sin regering, han krishanterar den. Dess olika ingående ministrar och partier bedriver utspels-aktivism. Inte regeringsarbete. Utspelet om kärnvapenkonvention saknar även det stöd i riksdagen. Miljöpartiet är ständigt i opposition mot regeringens egen politik. Detta gäng är helt enkelt inte regeringsdugligt.

Edit2 19/2: Vinstaket de föreslår är mycket lägre än de tre procent på omsättningen vi har som vinstkrav i kommunen. Heltokigt. Besinningslöst. Man förstår uppenbarligen inte hur företag och investeringar fungerar, när man inte ens ska kunna ha vinst i nivå med de kommuner behöver för att undvika att sänka sin soliditet och för att värdesäkra sitt eget kapital.

Eftersom förslaget kommer falla får dessa hot mot kvinnodominerade företag en enda bestående effekt. Hoten mot denna kvinnodominerade bransch ökar risken för investeringar där. När risken ökar så ökar också investerarnas vinstkrav.

Den bestående effekten av denna hotfulla symbolpolitik blir således, om något, högre vinster i välfärden.

Kommentarer:

Kommentera