Tänk Lean

Nacka kommun ökade produktiviteten i hemtjänsten med sextiofyra procent genom en omorganisation och ett nytt arbetssätt. Nyttjandegraden, det vill säga omsorgstimmar, som andel av den totala arbetstiden ökade från 44 procent till 73 procent. Man producerade mer och bättre med mindre.

Den första bortförklaringen.

Ofta hörs påståendet att “vi jobbar med människor inte maskiner” och att det därför inte skulle kunna gå att jobba smartare i offentlig sektor.

Det påståendet är falskt.

Tanken “Hur kan jag göra detta effektivare än jag gjorde igår?” genomsyrar entreprenörers vardag och förmågan att ständigt finna svaret är det som håller entreprenören kvar i branschen.

Så har icke varit fallet i all offentlig verksamhet. Och det är därför här finns så mycket kvar att göra.

Skolan är praktexemplet. Vi har lägst nyttjandegrad i världen.

Och istället för att som en entreprenör ständigt ställa sig frågan hur man ska ändra på det, upprepar de som är i verksamheten påståendet att det inte går att ändra på.

-Tid för förändring!

Den andra bortförklaringen

Lika ofta hörs påståendet: “De effektiviseringar vi gör leder bara till nedskärningar” och att det därför inte lönar sig att jobba smartare i offentlig sektor.

Det påståendet behöver inte vara sant. Och vi måste göra vad vi kan för att förändra detta synsätt.

Effektivitet består av kvalitet och produktivitet.  Där produktivitet är produktionsvolymen genom resursförbrukningen.

En kvalitetsökning, liksom en produktionsökning är båda effektivitetsökningar, om resursförbrukningen är konstant.

Liksom samhället är berett att betala mer för bättre kvalitet så innebär en förbättrad produktivitet att det blir mer pengar över till löneökningar.

Vi behöver styra även offentlig verksamhet så att det lönar sig att göra skillnad. 

När personal, personalgrupper och ledare i vår verksamhet förbättrar sig, så måste vi ha mekanismer för att synliggöra det och för att premiera detta.

Då blir man sedd, man blir uppskattad och man blir belönad i form av ansvar och löneutveckling när man förbättrar.

Som ett exempel, återigen från skolan, så anger 3 av 4 lärare i en Europeisk undersökning (Talis) att de inte får någon återkoppling på sitt arbete och att det inte ínnebär några konsekvenser för löneutvecklingen om deras undervisning håller hög eller låg kvalitet.

Det var den Europeiska skolan. Kännetecknande för den Svenska skolan är att vi inte ens vet hur vi ligger till. Vi är inte med i den undersökningen och vi använder oss inte av senaste rönen för att värdera skolors och lärares effekt på elevers kunskapsutveckling. De otidsenliga kvalitetsredovisningar vi har tar bara tid och lärare i Skövde anger till skolinspektionen att “De ej är användbara i lärarnas förbättringsarbete”

Och varför i hela friden ska man då hålla på med dem? Den nya skollagen ger oss frihet att  utforma kvalitetsstyrningen.

På samma vis som dagens klassrum utrustningsmässigt är kvar i åttiotalet, så är skolornas kvalitetsarbete kvar i det förgångna. Industrin lämnade kvalitetskontroll till förmån för kvalitetsstyrning för en mansålder sedan. Det är nu tid för skolan att göra samma språng. Vi kan inte nöja oss med att sortera produkten, eleverna, i godkänt och kassation efter nio år utan att reflektera över varför det blev som det blev.

Det är dags att börja återkoppla elevens utveckling till den skola, klass och lärare som påverkar denna utveckling och styra desamma mot bättre kvalitet fortlöpande och från början.

Och när utvecklingen förbättras, ska läraren vara den första att premieras och uppmärksammas för det.

Här är.

-Tid för förändring!

 

Kommentarer:

Kommentera