2012 blir ett mycket tufft år.

Ett antal konjunkturindikatorer, företagens konfidensindex, privatpersoners konfidensindex och de ledande indikatorer kallade ”composite leading indicators” viker nu från den expansionsfas som kännetecknar en inledande högkonjunktur över till en nedåtgång.

Det är samma läge idag, februari 2011, som det var i augusti 2007.

Med någon liten modifikation, exempelvis leder numera hushållens konfidensindex såväl upp som nedgång, tidigare har den indikatorn släpat något, ett uttryck för positiva effekter på hushållens ekonomi av jobbskatteavdraget och negativa effekter av en hög belåning av boendet.

Vi vet alla hur det sedan utvecklade sig från detta läge år 2007, vår reaktiva Riksbank fortsatte höja Räntorna ett år till för att svalka av ekonomin ända tills den var på väg in i fritt fall i augusti 2008. 

Jag tillhörde dom som i slutet av 2007 och under 2008 undrade vad riksbanken sysslade med och efterfrågade en mer proaktiv/framåtsyftande hållning, där man inte endast såg till var ekonomin nyss befunnit sig utan även vart den var på väg.

Men, nej, riksbanken fortsatte höja räntorna för att minska en inflation som i huvudsak bestod av hushållens ökade räntekostnader för boende och gjorde detta ända in i kaklet, vilket förvärrade nedgången.

Då försvagades vår krona till följd av dåliga bankaffärer i Baltikum, det hjälpte den svenska skogs- och trävaruindustrin i konkurrensen på exportmarknaden, denna industri som dessutom är extremt tidig i konjunkturcykeln hjälpte sedan upp Sveriges ekonomi genom att hålla vår handelsbalans positiv genom krisen. Utan skogen hade vår handelsbalans varit negativ. Dessutom hade finansminister Anders Borg gjort mycket kloka försäljningar av statliga företag och minskat vår statsskuld. Likaså hölls privatkonsumtionen och drivkraften att ta andra jobb uppe tack vare jobbskatteavdraget. Sverige klarade därför krisen bättre än andra.

Nu är ett annat läge, stor del av jobbskatteavdraget har intecknats genom att hushåll skaffat sig ökade utgifter, kronan står stark, vår skogsindustri viker och har inte längre den konkurrensfördel som gör att vi denna gång kan hoppas på positiv handelsbalans när även industriproduktionen viker om ett år.

Hushållen är mer belånade än tidigare.

Och riksbanken fortsätter höja räntan.

En konjunkturcykel är ungefär 4 år, så inget annat är att vänta, än en nedgång efter en uppgång. 

Men sammantaget innebär detta att vi sannolikt i början av år 2012 inleder en ekonomisk nedgång som vi står sämre rustade att hantera än vad vi var 2008-2009.

Den slutsats man bör dra som kommunpolitiker, när vi ägnar år 2011 åt att planera verksamheten för år 2012, är att vi måste lägga en stram budget, visa återhållsamhet och vara sparsamma.

Kommentarer:

Kommentera