Att värdera lärares förmåga.

Hur idrottare presterar är ett vanligt samtalsämne.

I brev till en företrädare för Lärarförbundet i Skövde tog jag, bland mycket annat, upp lärares prestation.

Ett Tabu, visade det sig. I Sverige bryr vi oss om att få bollen i mål, för det har vi idrotten med karriärer, knivskarp konkurrens mellan spelarna och en tydlig utvärdering av hur individer presterar.

Fotbollspelaren och laget bedöms fortlöpande utifrån sin förmåga att få bollen i mål. Föräldrar lägger glatt hela helgen på att skjutsa barn för fysisk aktivitet. Där får man prestera och det värdesätts.

Att föra våra barn i mål genom skolan, lämnar vi istället åt slumpen.

Läraren och skolan bedöms inte fortlöpande utifrån hur väl man jobbar för att få barnen i mål. Mången förälder uttrycker ilska över att barnen har teoretiska hemuppgifter. De ser ingen poäng i att prestera teoretiskt.

Eva-Lis Siren, Lärarförbundets riksordförande, titulerade mig ”Stolpskott”. Hon hade med all säkerhet inte läst brevet först, men blev påtagligt störd av ett citat, som inbegrep lärares intellektuella förmåga.

Vad stod det då i mitt brev:

”Sverige står ut på ett par punkter som jag finner intressant i sammanhanget:

1. Vi ger eleverna mycket liten andel lärarledd tid i grundskolan i internationell jämförelse. (OECD education at a glance) …..”

Sedan följer ett resonemang om att det vore bra att barnen får mer instruktionstid. Egentligen inte märkligare än att det är svårt att vinna landskamp om laget sitter på avbytarbänk. Därefter:

”2. Svenska lärare av teoretiska ämnen kommer från den lägst intellektuellt presterande halvan av befolkningen. Framtidens lärare rekryteras dessutom från en än lägre kader än den befintliga kåren av antagningsnivåer att döma.

Skolan är den enda arbetsgivare/bransch jag kan komma på som ger de som presterar under medel en lön över medel. Det är ett problem med dessa höga löner även till de lågpresterande. Det attraherar inkompetens.”


Det var här som känslorna rördes upp.

Jag avsåg att förmedla att svenska lärare i större utsträckning kommer från den lägst presterande halvan, än vad som är fallet i andra länder.

För att förtydliga detta, bifogade jag en länk där detta styrks, av OECD.

För att förtydliga detta ytterligare, citerade jag ur OECDs slutsats:

”There are just a few exceptions: In .. Finland, for example, the average teacher has better numeracy skills than the average college graduate while in… and Sweden it is the other way round.” http://oecdeducationtoday.blogspot.se/2013/11/what-teachers-know-and-how-that.html

PISA raset var därför inte någon överraskning för mig, alls. Ovanst är en klassisk mekanism för att åstadkomma en nedåtgående spiral.

Som framgår av citatet så konstaterar även OECD att lärare i Sverige presterar lägre i genomsnitt än exempelvis lärare i Finland.

Men lärarförbundet har valt att läsa mitt brev styckevis och delt. De har valt att tolka det som om jag anser att alla lärare kommer från den lägst presterande halvan. Och vidare ut i lärarrummen och till nationell press har de distribuerat lösryckta citat som ger detta intryck. De som är arga har inte läst hela texten. Det är synd av två skäl.

Dels missar lärarna budskapet. Dels blir lärare ledsna.

Det beklagar jag.

Så hur förhåller sig lärarna till befolkningen?

I OECD:s undersökning presterar den yrkesverksamma delen av Sveriges befolkning 287 poäng på matteprov. Lärarkåren ca 300. Andra, som studerat lika länge som lärare, mer ändå vilket framgår av länken.

I genomsnitt.

Men som en grundregel är variationen inom en population större än mellan populationer, så även här:

Låt oss se på en schematisk bild, för att förtydliga en tredje gång vad jag avser:

20131230-161655.jpg

Bilden visar schematiskt den yrkesverksamma befolkningens matteförmåga där de flesta presterar runt medel 287 poäng och det blir allt färre som får ett visst resultat desto längre från detta medel man kommer.

Lärarkåren är en delrymd. Deras medel är över det för den yrkesverksamma befolkningen, runt 300, men likväl presterar ca en tredjedel under medel för dessa.

Den blåmarkerade delen i figuren är den – i grova drag – tredjedel av lärarkåren som är sämre än den yrkesverksamma befolkningen på matte.

I Finland är andelen en av sex lärare inte en av tre. Finska lärare är mer högpresterande, de rekryteras från de bästa i varje klass, i Sverige tas fler från mitten.

Vad gör vi då åt detta?

Jo, OECD konstaterade 2011, vad jag skrev om här 2010, nämligen att vår decentraliserade och målstyrda skola kräver att man mäter lärares prestation.

Detta var innebörden av mitt brevs andra punkt. Utdrag:

Men, vi differentierar inte lönerna. Det är ett stort problem.

Man behöver mäta hur bra lärare är på att göra sitt jobb. Det är som bekant svårt, men det går. Allt jobb på skolnivå görs redan. Alla tester barnen gör. Det enda som saknas är en central utvärdering av all redan insamlad data.

Bra lärare ska ha bra lön, dåliga lärare däremot ska inte ha det.”


Mer ur brevet på samma tema:

”Men alla i lärarkollektivet är inte som genomsnittet och OM det ska anslås ännu mer pengar till löner, så ska enligt mitt förmenade ett ”teacher value added” system införas först och dessa resurser riktas enkom till de lärare som bäst lyfter sina elever.

Att bara tillföra pengar till nuvarande system som saknar kvalitetsstyrning av sin viktigaste komponent (lärare) är direkt kontraproduktiv styrning, menar jag.

Kompetens, däremot, är väl värd att betala för.

Vill lärarfacken veta var kompetensen finns tro?

Det är långt ifrån endast en lönesak att finna dugliga individer. Huvudpoängen är att lära av hur de gör, som lyckas bäst. Dvs, verksamhetsutveckling och lyfta resten av lärarkollektivet.”

Låt oss betrakta bilden med normalfördelningskurvorna, igen.

Säg att den nu visar lärares effekt på sina elevers kunskapsutveckling istället.

Då har vi en grupp som ej bör vara lärare. Röd.
En grupp, den stora, som kan lära av de bästa lärarna. Gul.
Och en grupp som är excellenta lärare. Grön.

-Varför ”teacher value added” system?

Jo, det identifierar vetenskapligt och fortlöpande var på denna skala varje lärare befinner sig.

-Är det så enkelt?

Nej det finns nivåer av komplexitet i ett skolsystem. Value-added mått säger inte allt, men så väldigt mycket mer än vad vi vet idag.

Det kan göra läraryrket till en meritokrati, istället för ett skrå. Att prestera högt ger hög status. Status kommer inte av yttre attribut, såsom lön. I det har somliga blandat samman orsak och verkan. Högre lön kommer sist i denna kedja.

Låt mig visa exempel på VAA, value added assesment, lärarrapporter. Hur det kan se ut:

20131230-163500.jpg

Som synes hjälper en del lärare de toppresterande, andra de i mitten och någon har den tänkta kompensatoriska profilen. Därutöver finns den röda gruppen, ej i denna bild, som inte hjälper någon i tillräcklig omfattning, utan hellre borde hjälpas till en annan stödjande funktion där denne kom bättre till sin rätt än som lärare.

Vilken lärare är du? Vilken lärare har dina barn? Vill vi veta?

Kommentarer:

Kommentera