Val-analys, EP-framgångarnas MGN.

Europaparlaments-valen är inte som alla andra valar. Den går, som skam, på torra land.

Skämt åsido och över till analysen.

De partier som gick fram i detta val har alla en sak gemensamt.

En, MGN, minsta gemensamma nämnare.

De är mot. De som gick mest framåt är de som är jättemycket-mot & arga.

Moderaterna gjorde ett katastrofval, vi var mest för. “Vi tror på Europa!”, löd den glada parollen.

Så banal / enkel är min analys.

Europaparlamentsvalet upplevs som perifert. En sinnebild för detta var en man jag talade med utanför vallokalen, dit han skjutsat sin fru. Resan var målet för honom, denna vackra dag, men att gå de extra stegen in och lägga sin röst var inget han ens funderat på att göra.

Men, jodå, i de riktiga valen, då röstade han.

Moderaterna har en korrekt analys i sak. Sakligt är det rätt att mer av öppen marknad och mer av Europeisk integration är av godo för vår handelsberoende ekonomi.

När ett val inte är på riktigt i betydelsen att man inte upplever att det berör en själv i vardagen så kan man kosta på sig att avreagera sig. Att protestera.

Därav tillhör detta val släktet protestval.

Moderaterna hade gjort klokt i att formulera om sitt budskap från för till mot.

Vi är mot att säkerheten i Europa naggas i kanten av ökat ryskt energiberoende, vi är mot att medlemsländer tillåts missköta sina ekonomier, vi är mot diskrimineringen av romer i Rumänien, vi är mot att EU inskränker vår jakträtt, vi är mot att EU inför en skogspolitik.

Så bör en moderat uttrycka sig för att vinna gehör i EU val. Detta säger jag, trots att mitt stående råd till den som funderar på att bli politiker är: ” Bli isåfall en politiker som är för något, var inte mot. ”

Som politiker bör man vara konstruktiv, ha en positiv agenda, analysera och planera för ständig förbättring. Men kommunikativt fungerar det inte med för-argument och en positiv agenda i ett val som få uppsöker och där flera av dem endast lyckats uppbåda den kraften för att ryta ifrån, sända ett budskap, ge en känga & äntligen få avreagera sig.

Detta klimat gynnar extrema ställningstaganden och enfrågepartier, ett vanligt trick är att partierna är mot varandra. Jättemycket. Detta till den grad att det blir komiskt för den analytiske betraktaren, så har tex Mp och F! fört en bitter kamp med v om vilka som är mest mot SD och i den processen lyckats att helt undgå att berätta vilken politik respektive parti är för. Det tragiska i den komedin är att detta sätt varit oerhört verkningsfullt.

Man kan notera att anglosaxiska valsystem med enmansvalkretsar, vilket styr mot färre partier med mer kompletta agendor än att blott vara mot något väldigt starkt, är ett mycket attraktivt motmedel i detta sammanhang. En hälsosam mekanism som hållit extrema krafter stången i USA. Så zoomar man ut ordentligt, är det i mitt tycke ett designfel, som så som det redan gjort med enskilda Europeiska stater i historien, riskerar att återigen skapa en farlig situation, där extrema partier växer och handlingskraftiga moderata – i ordets bokstavliga betydelse måttfulla/sansade- majoriteter saknas.

EU riskerar om trenden extrapoleras att likt en annan val, den i Melvilles sjödrama- Moby Dick, dra alla dessa Européer, ja hela skutan, vars besättning är så väldigt mycket mot, med sig ned i djupet, så därav en brasklapp:

20140526-225159.jpg

Moby Dick, in action.

Att vara moderat och mot, måste inskränka sig till den kommunikativa delen, ett sätt att främja en uppbygglig och komplett agenda. Det politiska minnet är tre månader, det går då inte att kommunicera att EUs integration är vår främsta motor att undvika det som hemsökt kontinenten sedan innan den fick sitt namn, det att varje ung generation skickats ut på slagfälten. Det har gått mer än tre månader sedan andra världskriget slutade.

Tack och lov har svensken i gemen förstånd att i högre grad intressera sig för vad partier gör och vad partier vill i de samordnade kommunal, landstings och riksdagsvalen. Det upplevs närmare och mer betydelsefullt med dessa val. De är på riktigt. Man kan då tänka sig att inte bara köra till, utan även gå in i vallokalen, alldeles utan att vara rasande mot något.

Men, även här en brasklapp inför hösten. Vi har nu en mycket hög andel förstagångsväljare och de plägar att ha väldigt starka åsikter i tämligen få ting och röstar därför i dessa val oftare än motsatsen lika moget och genomtänkt som nu även många äldre visat sig göra i valet till Europaparlamentet.

Därför kommer åter denna enkla mörka retorik fungera väl i höst, för en ovanligt stor publik. På ett intellektuellt plan kan man beklaga detta starkt, men det vore fel att inte acceptera dessa sakernas tillstånd.

Kommentarer:

Kommentera